Färgen på durken i sittbrunnen började lossna och det fanns en del skador. Högtalare skulle bytas och kasseras, några hål efter luckor och ventiler skulle sättas igen och tygpåsen mellan fotstöden skulle bytas ut mot en i devinycell. Skotpunktsjustering och finskot till storen behövde konstrueras om och ett extra förvaringsutrymme under durken skulle tillverkas.

Längs bak skapades en “ränna” där vattnet kunde rinna när man slog från barbord till styrbord under den nya boksen

Jag monterade nya vinschandtagshållare och demonterade några clet samt monterade två nya cleat för att få dubbelkommando till kicken. En ny lycka monterades och den gamla förminskades (men mer om detta i en annan post). Alla hålen på “mittpulpeten” sattes igen då knapparna ska flyttas.

Då blev det höst och båten ska upp igen…

Då vi ofta backar in med båten samt vill ha möjlighet att bada från båten bestämnde jag mig för att montera fyra trappsteg på akterspegeln. Utanpåliggande steg skulle låta båten behålla en hel akterspegel och sin ursprungliga karaktär. Dessutom slapp man handtag då man kan hålla sig i stegen.

Jag började med att ta kort på båten akterifrån, sedan tog jag utgångspunkt i övre rundningen när jag bestämde formen på stegen. Sedan tillverkade jag en “form” i plywood lade på devinycell och spacklade denna. Jag spände tre linor för att hålla nere devinycellen mot formen.

Slipade lätt och på med några lager matta. När epoxyn härdat laminerade jag baksidan. Sågade ut bitarna och fräste bort devinycellen närmast kanten och fyllde med epoxyspackel. Jag tillverkade exakta mallar efter akterspegeln och sågade ut bitarna med samma vinkel som denna.

En tidig morgon utan vind började jag montaget med hjälp av ett vattenpass och en egentillverka enkel träjigg. När alla fyra stegen var fastspacklade kunde jag börja laminera fast dessa. Då laminaten på akterspegeln var extremt tungt var tanken att skapa en homogen laminering som gick uppifrån och ner och ut på stegen. Slipning, spackling, slipning och målning avslutade arbetet. Återstår att konstruera en utdragbar stege under nedersta steget.

Hade väl en tanke att göra någon kappsegling med båten, därför började jag arbeta med botten 2017, då främre delen + köl. 2018 blev det aktre delen + köl och 2019 blev det hela båtten + köl. 1981 hade man inte så stora krav på botten finish, båten slutade 12:a på VM 81, hade dom gjort läxan bättre hade det varit topp 10. Då det är ett one/off så är båten lackerad med gelsheild (ej gelcoat). I år spacklade jag upp hela skrovet, lackade 5 lager geilsheild och spacklade skrovet två gånger, dels för att lägga igen appelsinstrukturen och dels för att jämna ut det. Då båten är byggt på en hanform där man placerat devinycell och plastat (epoxy) så är ju inte jämnheten optimal. Passade även på att göra ett köljobb innuti båten. Nu återstår lite olika arbeten ovan vattenlinjen, varav några påbörjats, uppdatering kommer….

[Show as slideshow]

Då var båten återigen på väg ner i vattnet.

Så här i slutet av året är det dags att blicka tillbaks lite. Efter målgång var det bara och sätta sig i bilen och köra upp till Oslo via Falkenberg och börja renovera den nyinköpta lägenheten, därav har segling och uppdatering varit lite nerprioriterat.

Kristian och Gro seglade båten från Orust där den hade reparerats efter mötet med den svenska graniten på MBBR. Vi meckade och handlade mat i Falkenberg innan vi fortsatte över mot Danmark.

När vi korsade Keilbukten på väg mot kanalen och vinden konstant låg över 30 knop fick vi känna på en riktig överspolning, Kristian sköljdes bak i sittbrunnen mot ratten medans jag som styrde höll mig stenhårt kring mantågsstöttan. Nu förstår man hur VOR seglarna har det hela tiden….

Efter att ha inkvarterat oss i lägenheter med utsikt över hamninlopp inklusive solnedgång var det dags för offshore racet. Jag planerade att vila så fort vi fick läns under dagen för att kunna hålla mig vaken och driva båten hela natten för att sova sista länsen in mot mål. Planen gick bra fram till det började bli sovdags då vinstyrka och vindriktning inte blev som prognosen. Somnade och vaknade på ett spegelblankt nordsjön där vi hade en knop upp till target, blev väl inte toppresultat och inte blev det bättre av att långa racet räknades x 2.

Upplevelsen är att det finns potential i Sinergian, vi är ofta med i racen och framförallt upwind har vi bra bett. Men lite dåliga manövrar gör att vi halkar ner, båtarna framför oss gör inga misstag. Vi arbetar mycket med speed och trim, växlar mellan speed och highmode, slackar/spänner fall, akterstag, twistar accelrerar, lyfter stänger. En sjundeplats i +20 knop och en andra plats i -10 knop visar att vi klara att växla om.

Totalresultatet blev kanske inte topp, men vi hade ett grymt Raft Party (efter en liten olycka med flotten) och avslutade det hela med en andraplats, tänker att de ska man ta med sig till framtiden. Kanske varit lite kritisk och negativ ibland men det hjälper lite.

Se på bilderna nedan så kanske ni får lite inspiration till 2019.

[Show as slideshow]

1 2 ►

Motorna startade 2016 efter att ha stått stilla i 6 år, men gick bara på en cylinder på låga varvtal. Jag valde att under vintern lyfta topplocket, det visade sig vara grovt rostangrepp på ena avgasventilen. Troligtvis har denna stått öppen under alla år och utsatts för oxid.

Fräsning av ventilsäten, renovering av insugsventiler samt byte av avgasventiler. Nya tätningar och målning med epoxyfärg samt några lager corostabil silvergfärg, så nu ska det aldrig mer rosta….

Det märks att det är gamla saker, nästan inget rostangrepp trots att motorn är sjövattenkyld dessutom lossnade alla bultar lätt trots att motorn är från 1980. Annat var det på Sinergians MD2040 från 2002, där fick man borra ut ett gäng bultar.

Pga VM i Haag och transportsegling dit, familjesemester, men framförallt lägenhetsköp blev det inget mer motormeck eller segling 2018, man har väl lärt sig att det inte finns tid över till allt så masten fick ligga kvar på land…

Lite bilder från renoveringen nedan, kanske lite overkill och “hälla i” epoxyfärg i alla kylkanaler, men då håller det garanterat till nästa båtbyte, dessutom har jag blivit för gammal till att fuska, vet att det alltid straffar sig…..

[Show as slideshow]

Det finns två kategorier seglare, dom som kan segla och dom som kan mecka…tillhör sista kategorin 😉 Fockskena 1.0 byggde på ordinarie konstruktion fast upphöjd. Den byggdes utan vant på plats och blev därmed inte 100% optimerad. Dessutom var tiden en stor begränsande faktor.

Version 2.0 skulle sänkas samt rätas upp dessutom inhandlades nya vagnar från Antal. Jag monterade första Antalringarna 2011 och då var det inte så vanligt med lågfriktionsringar. Vi önskade få skothornet så nära skenan som möjligt för bättre kontroll när vinden ändrade styrka.

Som ni ser av bilderna så har vagnen inbyggda lågfriktionsringar både justering i sidled och för längdled skotpunktsjustering. För att få lägsta friktion använder vi 3mm dynema till vagn mot centrum. Jag gick ju redan 2012 över till “skalade” skot för att minska friktionen genom ringarna, kör med 6mm som blir och och slutar med 10 mm inkl strumpa.

I samband med skenombyggnaden bytte vi till 2+2 brythjul för att kunna få en mindre skotvinkel. Brytblocket för skotpunktsjusteringen flyttades fram för att ha mindre påverkan vid tvärskepps justeringar. Svirvelcleat till kick och nedhal monterades direkt i däck och nedhal för assymetrisk skrotades.

Efter flera års meckande tror jag vi är nära den optimala däckslayouten och numera är det monterat inom 1 mm marginal.

[Show as slideshow]

Då står båten åter uppe på land.

Det slutade egentligen innan det började….På fredagens ORCi havsrace gick båten på grund på Kopparnaglarna vi södra infarten till Marstrand. Jag såg videon från grundstötningen vid en handlings och hamburger pause i Torp på vägen ner. Min första tanke var att jag kunde vända hem…

Våran båt har två 10 mm rostfria boxar som ska fördela belastningen från kölen mot skrovet, det ger en stabil konstruktion på en tidigare väldigt välbyggd konstruktion. Tänker att det var dessa boxar som gjorde att inte vattnet stod som en fontän under däck. Trodde nog inte dessa gick att demolera men där hade jag fel.

Efter att ha besiktigat boxarna och kölen med hjälp av en undervattenskamera bestämde vi oss för att delta i MBBR. Sjönk båten var det ju relativt nära till land. Kanske inte bästa uppladdningen och lite handikappade av skadad köl och roder, men som vanligt är det bara att arbeta efter förutsättningarna.

Min plan var att jag skulle fokusera och dokumentera formen på storseglet för att få ut lite mer fart och höjd. EN “goopro” på akterstaget och en mitt på bommen (1 bild var 5e sekund). Tyvärr han jag bara sätta en på akterstaget med lite bristfällig montering, skulle haft en på huvudet men den kastade in handduken innan start.

• Längst till vänster acceleration i lättvind,  här drar jag upp bommen över centrumlinjen så nedersta 15 cm är till lovart. Jag vill hela tiden att översta tailen ska flyga, inte stänga toppen.
• Mittenbilden visar lite hårdare vind, vi har fortsatt form i seglet, men bommen i lä och normal twist.
• Sista är halvind/slör toppen kanske är för öppen, men målet är att ha en relativt rak båt.

Tyvärr gav uppskjutna starter och bristfällig montering lite dåligt underlag, men jag tänker ändå att detta kan vara ett bra sätt att förbättra mig som stortrimmer. Båtlutning för att behålla lyftverkan från kölen och roder vinkel för att inte bromsa, är viktiga parametrar när vinden ökar, tror många underskattar dess inverkan.

I dom små dyningarna in mot Marstrand sista racet fick vi extra fart genom att pumpa lite med storen, Kunde segla om IMX 45, Finnflyer tjejerna och hålla en jagande Blur bakom oss.

13 plats totalt känns helt okej, vi tappar på sättningar, nertagningar och manövrarna. Lite surt att segla ikapp båtar man legat före och i sådana här tävlingar görs inga misstag av konkurenterna. Possitivt är att vi går högt och snabbt när vi hittat “växlarna”. Att segla ikapp och om  Niclas D (+Bengt) i Karukera mellan sista rundningen och målbåten var helgens höjdpunkt :-).

Nu ligger båten på varv vid Orust för reperation och det ser positivt ut för VM, enda risken är det trasiga rodret som skulle behöva bytas.

Några bilder nedan.

[Show as slideshow]