På väg i vattnet 2019

Så här i slutet av året är det dags att blicka tillbaks lite. Efter målgång var det bara och sätta sig i bilen och köra upp till Oslo via Falkenberg och börja renovera den nyinköpta lägenheten, därav har segling och uppdatering varit lite nerprioriterat.

Kristian och Gro seglade båten från Orust där den hade reparerats efter mötet med den svenska graniten på MBBR. Vi meckade och handlade mat i Falkenberg innan vi fortsatte över mot Danmark.

När vi korsade Keilbukten på väg mot kanalen och vinden konstant låg över 30 knop fick vi känna på en riktig överspolning, Kristian sköljdes bak i sittbrunnen mot ratten medans jag som styrde höll mig stenhårt kring mantågsstöttan. Nu förstår man hur VOR seglarna har det hela tiden….

Efter att ha inkvarterat oss i lägenheter med utsikt över hamninlopp inklusive solnedgång var det dags för offshore racet. Jag planerade att vila så fort vi fick läns under dagen för att kunna hålla mig vaken och driva båten hela natten för att sova sista länsen in mot mål. Planen gick bra fram till det började bli sovdags då vinstyrka och vindriktning inte blev som prognosen. Somnade och vaknade på ett spegelblankt nordsjön där vi hade en knop upp till target, blev väl inte toppresultat och inte blev det bättre av att långa racet räknades x 2.

Upplevelsen är att det finns potential i Sinergian, vi är ofta med i racen och framförallt upwind har vi bra bett. Men lite dåliga manövrar gör att vi halkar ner, båtarna framför oss gör inga misstag. Vi arbetar mycket med speed och trim, växlar mellan speed och highmode, slackar/spänner fall, akterstag, twistar accelrerar, lyfter stänger. En sjundeplats i +20 knop och en andra plats i -10 knop visar att vi klara att växla om.

Totalresultatet blev kanske inte topp, men vi hade ett grymt Raft Party (efter en liten olycka med flotten) och avslutade det hela med en andraplats, tänker att de ska man ta med sig till framtiden. Kanske varit lite kritisk och negativ ibland men det hjälper lite.

Se på bilderna nedan så kanske ni får lite inspiration till 2019.

 

 

Motorna startade 2016 efter att ha stått stilla i 6 år, men gick bara på en cylinder på låga varvtal. Jag valde att under vintern lyfta topplocket, det visade sig vara grovt rostangrepp på ena avgasventilen. Troligtvis har denna stått öppen under alla år och utsatts för oxid.

Fräsning av ventilsäten, renovering av insugsventiler samt byte av avgasventiler. Nya tätningar och målning med epoxyfärg samt några lager corostabil silvergfärg, så nu ska det aldrig mer rosta….

Det märks att det är gamla saker, nästan inget rostangrepp trots att motorn är sjövattenkyld dessutom lossnade alla bultar lätt trots att motorn är från 1980. Annat var det på Sinergians MD2040 från 2002, där fick man borra ut ett gäng bultar.

Pga VM i Haag och transportsegling dit, familjesemester, men framförallt lägenhetsköp blev det inget mer motormeck eller segling 2018, man har väl lärt sig att det inte finns tid över till allt så masten fick ligga kvar på land…

Lite bilder från renoveringen nedan, kanske lite overkill och “hälla i” epoxyfärg i alla kylkanaler, men då håller det garanterat till nästa båtbyte, dessutom har jag blivit för gammal till att fuska, vet att det alltid straffar sig…..

 

Det finns två kategorier seglare, dom som kan segla och dom som kan mecka…tillhör sista kategorin 😉 Fockskena 1.0 byggde på ordinarie konstruktion fast upphöjd. Den byggdes utan vant på plats och blev därmed inte 100% optimerad. Dessutom var tiden en stor begränsande faktor.

Version 2.0 skulle sänkas samt rätas upp dessutom inhandlades nya vagnar från Antal. Jag monterade första Antalringarna 2011 och då var det inte så vanligt med lågfriktionsringar. Vi önskade få skothornet så nära skenan som möjligt för bättre kontroll när vinden ändrade styrka.

Som ni ser av bilderna så har vagnen inbyggda lågfriktionsringar både justering i sidled och för längdled skotpunktsjustering. För att få lägsta friktion använder vi 3mm dynema till vagn mot centrum. Jag gick ju redan 2012 över till “skalade” skot för att minska friktionen genom ringarna, kör med 6mm som blir och och slutar med 10 mm inkl strumpa.

I samband med skenombyggnaden bytte vi till 2+2 brythjul för att kunna få en mindre skotvinkel. Brytblocket för skotpunktsjusteringen flyttades fram för att ha mindre påverkan vid tvärskepps justeringar. Svirvelcleat till kick och nedhal monterades direkt i däck och nedhal för assymetrisk skrotades.

Efter flera års meckande tror jag vi är nära den optimala däckslayouten och numera är det monterat inom 1 mm marginal.

 

Det slutade egentligen innan det började….På fredagens ORCi havsrace gick båten på grund på Kopparnaglarna vi södra infarten till Marstrand. Jag såg videon från grundstötningen vid en handlings och hamburger pause i Torp på vägen ner. Min första tanke var att jag kunde vända hem…

Våran båt har två 10 mm rostfria boxar som ska fördela belastningen från kölen mot skrovet, det ger en stabil konstruktion på en tidigare väldigt välbyggd konstruktion. Tänker att det var dessa boxar som gjorde att inte vattnet stod som en fontän under däck. Trodde nog inte dessa gick att demolera men där hade jag fel.

Kölbox_1-3

Efter att ha besiktigat boxarna och kölen med hjälp av en undervattenskamera bestämde vi oss för att delta i MBBR. Sjönk båten var det ju relativt nära till land. Kanske inte bästa uppladdningen och lite handikappade av skadad köl och roder, men som vanligt är det bara att arbeta efter förutsättningarna.

Min plan var att jag skulle fokusera och dokumentera formen på storseglet för att få ut lite mer fart och höjd. EN “goopro” på akterstaget och en mitt på bommen (1 bild var 5e sekund). Tyvärr han jag bara sätta en på akterstaget med lite bristfällig montering, skulle haft en på huvudet men den kastade in handduken innan start.

Segel_1-3

  • Längst till vänster acceleration i lättvind,  här drar jag upp bommen över centrumlinjen så nedersta 15 cm är till lovart. Jag vill hela tiden att översta tailen ska flyga, inte stänga toppen.
  • Mittenbilden visar lite hårdare vind, vi har fortsatt form i seglet, men bommen i lä och normal twist.
  • Sista är halvind/slör toppen kanske är för öppen, men målet är att ha en relativt rak båt.

Tyvärr gav uppskjutna starter och bristfällig montering lite dåligt underlag, men jag tänker ändå att detta kan vara ett bra sätt att förbättra mig som stortrimmer. Båtlutning för att behålla lyftverkan från kölen och roder vinkel för att inte bromsa, är viktiga parametrar när vinden ökar, tror många underskattar dess inverkan.

I dom små dyningarna in mot Marstrand sista racet fick vi extra fart genom att pumpa lite med storen, Kunde segla om IMX 45, Finnflyer tjejerna och hålla en jagande Blur bakom oss.

13 plats totalt känns helt okej, vi tappar på sättningar, nertagningar och manövrarna. Lite surt att segla ikapp båtar man legat före och i sådana här tävlingar görs inga misstag av konkurenterna. Possitivt är att vi går högt och snabbt när vi hittat “växlarna”. Att segla ikapp och om  Niclas D (+Bengt) i Karukera mellan sista rundningen och målbåten var helgens höjdpunkt :-).

Nu ligger båten på varv vid Orust för reperation och det ser positivt ut för VM, enda risken är det trasiga rodret som skulle behöva bytas.

Några bilder nedan.

 

Bakre halvan av båten var helspacklad så där återstod “bara” slipning. Kölen hade fått några lager epoxy efter spacklings arbete, så där återstod helspackling innan den kunde slipas.

Undervattenskroppen blir bättre och bättre och nästa år kan vi göra dom sista “finjusteringarna” och avsluta projektet. När man lägger olika typer av färg och spacklar, förändrar sig ytan över tid, men nu är allt “stort” spacklat och det är samma färgleverantör.

Underdelen av kölen återstår, planen är att lyfta båten i sommar och spackla upp den, så kan den genomhärda till upptagningen.

Fräst ventiler och ventilsäten, nu ska dom bara slipas in, och toppen ska plockas ihop, så ska motorn snurra i 20 år till 🙂

Bilder..

 

Årets båtmeck började på sportlovet när jag plockade bort topplocket (rapport kommer) och demonterade ekolodsgivare och två genomföringar till fd värmaren. Ekolodsgivaren var trasig och jag ska byta till en NMEA2000 innombordsgivare, så får man en genomföring mindre och ett “snabbare” skrov då det var uppspacklat i centerlinjen för denna.

Förr året skrapade jag hela botten ren och målade och spacklade fram till bakänden på kölen. I år så fortsätter arbetet med resten. Började med att förtsätta slipandet med K120 våtslip. Spacklade upp alla små ojämnheter innan jag målade med 7 lager Gelshield 200, lite tjockare än nödvändigt men när man slipar är risken att det blir tunnare på vissa ställen, lager 4,5 var grön så då har man kontroll. När färgen härdat spacklade jag upp hela skrovet två gånger, då får man lagt i alla ojämnheter och får ett tjockare lager mot att slipa ner. Sedan är det bara att gå lös med K120 igen.

Botten vid mitten av kölen gick in, så denna spacklade jag upp för att få ett bättre vattenflöde. Började spackla upp kölen förra året, men allt hinns ju inte med och eftersom man lägger många tunna lager för att bygga profilen så är det extra tidskrävande. Men i år så spacklade jag upp mitten och bakant så nu börjar det bli ordning men det finns alltid förbättringsportential.

Målade köl och roder med 5 lager epoxyfärg, så nu återstår slipning innan båten bottenmålas och lyfts i.

 

 

IMG_20171105_151314Båten äntligen på land. Första försöket gick inte så bra, allting var förberett, riggen lossad och alla fall upplindade, bara att lyfta av masten och sedan upp med båten. Väntade på platsen i båten, men det gick så trögt vid mobilkranen, ingen båt kom upp, motorn stod på tomgång och enbart nödvändiga förtöjningar var kvar. Mobilkranen hade gått sönder, mastade av med mastkranen i stället (lite för låg) eftersom hela riggen var släppt.